Lajvarens blogg

 

 

 

Jag deltog också på Krigshjärta VI: Svart Vatten. En något intensivare spelupplevelse där min karaktär var en del av Svarta Solens Brödraskap. Detta var mitt första riktiga krigslajv och det var riktigt häftigt att delta i strider med mer än hundra personer på varje sida. Även om Krigshjärta-kampanjen ibland är lite för pretto för min smak så ser jag fram emot nästa gång jag ska bege mig ut för att slåss i Minea!

 

Rasmus som gjorde sitt första lajv verkade nöjd i alla fall (trots att han frös och var rädd för getingar) och förhoppningsvis så får jag med honom någon gång i framtiden - det är alltid kul när vi blir fler!

Karaktär: Essin Arom, riddare av de Sju Husen, Blodsordens stormästare
Grupp: Representanter från Blodsorden: tre ytterligare ordensbröder och en väpnare
Allmän intrig: Kung Röheg har insett att han inte klarar att hålla den norra gränsen utan hjälp och har därför kallat samtliga väpnade grupper, både fiender och vänner, i landet till ett möte i Nya Tolbygd för att förhandla om deras hjälp.
Gruppintrig: Förhandla fram fördelar för att stödja Kung Röheg militärt i kampen mot "hotet från norr"
Mat: Gammal korv, potatis/purjolökssoppa (inte min idé), bröd, ost, äppeldryck.
Sovplats: Vi hade ett tält men det var så dåligt väder att vi åkte hem och sov, fördelen med att bo inom en mils radie.

Härlägret, här spenderade vi den mesta av vår tid

Händelseförlopp:
Fredag: Lajvet drar igång långt senare än planerat p g a dåligt väder och att många har kommit sent. När det väl dragit igång påbörjas förhandlingarna ganska snabbt. Förhandlingarna verkade dock inte leda någon vart och om det berodde på dåligt rollspelande/karaktärsgestaltande eller inte fick jag ingen riktig klarhet i eftersom min karaktär inte deltog i det slutna förhandlingarna, vi skickade en annan ur gruppen istället. Kvällen avslutades med en fest där kungen förgiftades och fördes bort av sina män till en tryggare plats. Det var inte alla som spelade jättebra på att kungen faktiskt blev förgiftad. Kändes inte som att någon riktigt brydde sig.

Bron och smedjan vid bäcken

Lördag: Det rapporteras att kungen har försvunnit men en majoritet av lajvet verkade inte riktigt bry sig. Först efter lunch börjar folk försöka ta reda på vad som hänt och då försvinner även hövding Illuthar, antagligen blev han tagen av rövare (allting var ostrukturerat, vi fattade ingenting). Senare kom Jarlen och hans män och när de fick reda på att kungen försvunnit började de förhöra alla i byn, självklart blev vårt följe misstänkta för inblandning eftersom vi inte brukar dra jämt med kungen. Ingen vågade dock riktigt ge sig på oss eftersom vi i stort sett var hårdast utrustningsmässigt på lajvet. Vi spenderade sedan eftermiddagen med att jaga en förvisad präst och råkade i den vevan hota en av jarlens män. Det ledde till att jarlen nu ville ha oss därifrån men eftersom de inte vågade anfalla oss så stod vi istället på varsin sida om bäcken och förhandlade. Vi hade förhandlat med frivilligarmén om att de skulle stödja oss om Jarlen och hans män försökte något. Våran plan var att sakta men säkert provocera dem att gå till anfall och när de var på bron rikta våra bågar mot dem samtidigt som frivilligarmén som stod bakom dem gjorde samma sak och att vi därmed kunde omringa dem och fortsätta förhandlingarna (eftersom vi off-lajv (i alla fall vår grupp och jarlens grupp) hellre ville rollspela än boffra just då). Frivilligarmén ansåg dock (eftersom de i majoritet bestod av bofferkåta ungdomar mellan 15-18) att det var bättre att köra på hårt i ryggen på jarlens män och spöa på dem istället. Inte riktigt vad vi planerat.

Vi drog oss i alla fall tillbaka till vårt läger för att diskutera vad vi skulle göra nu. Kungen var försvunnen, vi hade spöat jarl Sigrym och det kändes allmänt rörigt. Skrik hördes från byn men vi antog att det inte var något värre än vanligt - det hade det dock varit. De lindrigt skadade av jarlens män hade börjat anfalla de bybor som de ansåg hade förrått dem. De verkade dock ha blivit nedgjorda och blev vid mörkrets inbrott utslängda ur byn. Vi gick nu för att förhandla med Vastir, en av kungens närmsta män, om hur vi skulle lösa detta. Vi lovade i utbyte mot att hövdingadömet Artsäv skulle bli en fristad för anhängare av jahismen (vår grupps religion) och att hövding Tamm, som blivit avsatt av jarlen, skulle återfå sin hövdingapost att stödja Vastir som kung om det visade sig att kung Röheg var död. De skulle fundera på det över natten.

Aurelian (Jan) och Kiell (Lurvas) chillar i byn.

Söndag: Förhandlingarna mellan Blodsorden och Vastir fortsatte och avslutades sedan och alla var nöjda, eller ja... De flesta i alla fall. Lajvet avslutades efter lunch och de flesta verkade ha haft väldigt trevligt trots vädret. Innan vi började städa avslutade vi med en fet bofferstrid, det gick hem hos kidsen!

Sammanfattning:
Lajvet gick hyfsat bra trots att ett par nyckelkaraktärer inte dök upp, vädret var galet och vissa viktiga karaktärer in hade läst på bakgrunden till detta lajv. Tråkigt att inte alla spelade ut sina karaktärer efter de många stora händelser som inträffade. Vi behöver helt klart jobba med karaktärsgestaltning och känslor i framtiden för att kunna ge en bättre lajvupplevelse till varandra.

Nästa lajv i Nya Tolbygdkampanjen blir förhoppningsvis bättre rent vädermässigt vilket kan hjälpa upp lajvmoralen en hel del!